Från cykeläventyr till båtliv
Jag är ju känd för att allt som oftast komma med de mest våghalsiga av idéer. Planen för detta äventyr var att jag skulle cykla ner till Spanien. Inte en så stor grej, tänkte jag som egentligen inte är en van cyklist, annat än på sommarens grusvägar. Efter att ha djupdykt i ämnet, läst i forum och hört mig för med riktiga äventyrscyklister så lade jag idén på hyllan. Istället blev det en enkelbiljett från Sverige till solkusten med flygplan.
Jag har fördelen av att ha en familj som huserar utomlands 6 månader om året. Därav Spanien, då min kära mor inte bara bor där, utan även seglar på den andalusiska delen av Medelhavet på helgerna.
Vi satte av en fredagmorgon vid gryningen. Anastasia, som båten heter, hade fått sig en ordentlig ompyssling sedan sist jag såg henne, i form av ny båtbelysning. Det hade monterats både strålkastare och undervattensbelysning ute på karossen. Inuti skuffen satt det ny interiörbelysning i form av stilfulla led-lister. Varje koj hade även blivit utrustad med varsin led ficklampa om vi mot all förmodan skulle drabbas av ett strömavbrott eller liknande.
Första kvällarna var det kav-lugnt ute till havs. En lätt bris och perfekt väder för att kunna dyka och simma vid båten ute på djupt hav. Vi lade till vid ett par naturhamnar dessa nätter, och vaknade utan den minsta känsla av sjösjuka eller liknande. Natt nummer tre var det dock värre. Solen hade just gått ner när vi insåg att den naturhamn vi haft i åtanke inte längre fanns där (eller ja, vi hade ju såklart styrt fel här). Vi använde strålkastarna på båten för att få bättre sikt utåt havs och lyckades på så sätt snart hitta en liknande hamn där vi kunde spendera natten. Från midnatt och framåt var det blåst och lätt regn. Jag tog min ficklampa och tog mig ut. Det var ett fantastiskt stormoväder, om man får säga så. Min ficklampa klarade väderleken bra och lös mycket längre än jag först trott. Jag förstod även att ficklampan hade strobe-läge vilket kan vara bra att veta om olyckan skulle vara framme, eller om man skulle behöva göra sig synlig till havs.
Morgonen efter var det som att ingenting hänt. Havet låg som en spegel igen och vi satte kurs söderöver. Resterande del av resan lade vi till vid ordentliga hamnar och flexade bara med vår undervattensbelysning i blått och vitt. Ska det vara fint så ska det!